gkew.blogg.se

Jag valde att göra min remix på "Elddonet remix", utav "ViraLicious", som skapat en remix på originalet "Elddonet" utav "Bemian".

 

Jag tyckte båda scratchen var bra gjorda, och känner mig rent spontant ganska så dum när jag knappt kunde på en snögubbe att gå rakt. Jag lärde mig nog en del om hur man kan kombinera blocken och vad som krävs för att få sina sprites att starta på korrekt plats. Och inte göra som jag och sitta helt förtvivlad och inte förstå vad som händer när den vänder sig åt fel håll helt plötsligt, utan att det ens finns ett sådant block i min kod.

Så ja, jag har nog lärt mig lite mer om hur detta program fungerar. Jag är än dock inte helt överens med det.

 

Men jag valde att lägga in lite ljud och en enkel animering av en häxa.

 

Koden är korrekt. Men snögubben? Will of his own.....

The world is changing faster than ever and our skill sets have a shorter and shorter life.

Strategies which resist or even adapt to a constantly changing world are insufficient to keep up. We need ways to embrace change and even enjoy making sense out of a constantly changing work.. Denying change has become a losing strategy.

We need to fundamentally rethink learning and strive for ways to amplify learning and make it scalable.

 

I detta påstående så tas det upp att tekniken förändrar, och att våra kunskaper/erfarenheter snabbt passerar sina bäst före datum.

Som jag förstår det så menas det att människor lätt tackar nej till förändringar och modernisering istället för att acceptera det. Att vi istället låter oss låsas till saker vi är vana med istället för att testa nya saker och öka våra kunskaper.

Att människor är rädda för förändringar är nog något vi alla är medvetna om. Även inom nya tekniker. Speciellt de äldre människor som är väldigt konservativa med hur det var när de var unga och att de klarade sig bra då utan all denna nya media. Dock någonting jag känner är ganska så bra med den nya generationen är att den föddes mitt i dera era. Där allting digitaliserades.

Jag kan relatera detta med ny kunskap och vad jag antar att de vill förmedla ganska enkelt med Steve Jobs produkter, kanske en iPhone?
Det är ingen idé att snöa in sig på att lära sig allt, och enbart om en iPhone 5, för snart på kommer det en nyare modell, med nya features, nya uppdateringar osv. Man ska inte snöa in sig med kunskap, man utveklas mycket som människa om man håller sig öppen för den och välkomnar ny. Någonting som jag känner träffade citatet rörande den grekiske filosofen Heraclitus från Thomas Brown's bok

"No man ever steps in the same river twice, for it's not he same river and he's not the same man." (A New Culture of Learning, s.39)

Det är spännande att se hur tekniken förändras och uppgraderas såpass fort. I Tmoas bok nämns det om när de först började lansera färg-tv? Bell Labs utveklade den första år 1929? Och vid år 1950 så började TV-bolag att exprimentera med det? Det tog ungefär 20 år för tv-bolag att våga närma sig den sortens utvekling, och då var den ändå redan uppfunnen. Ett bra exempel på att m,änniskor är rädda för utvekling, när det hade tagit dem väldigt långt. (A New Culture of Learning, s.40)

Jag ser det som en väldigt positiv sak att fler människor väljer att låta sig lära nya saker. Jag ser det som en positiv sak att allt fler förskolor väljer att köpa in iPads/surfplattor för att låta barnen lära sig på roligare sätt. Det är en fantastiskt bra sak, inte bara att det är mer färg och ljud i deras nya sätt att lägga pussel, att färre fröknar behöver läsa sagorna själva nu när allt finns digitalt (den delen köper jag inte) men utan även att fler tvååringar nu vet hur man navigerar sig på en mediaprodukt från 2000-talet som flera människor i 40års åldern inte ens vet hur man startat. Det är jättespännande och jag älskar den förändringen. Fler barn borde introduseras för datorspel, iPads osv. Dock anser jag att de fortfarande borde nekas tillgång till socialamedier såsom Facebook osv, ett bra tag till.
Sammanfattat, dagens modernisering ser jag som ositiva möjligheter till kunskap, "...learning that is driven by passion and play is poised to significantly to alter and extend our ability to think, innovate and discover in ways that has not previously been possible." (A New Culture of Learning, s.89)

A new digital storytelling:Storytelling for the Twenty-First Century
 
Jag hade lite problem med att fastna i boken först, då jag tyckte lyriken var ganska så luddig och meningarna var, enligt mig, ibland väldigt osammanhängande och jag kastades out of context hela tiden. Men här är helt enkelt så jag sammanfattar min bild av det första kapitlet.
 
I första kapitlet av boken "A new digital storytelling" så tar man upp vad digitalt berättande egentligen är. Man konstaterar att det är ett nytt sätt att berätta analoga historier på med hjälp av media, såsom foton, det kan vara sociala medier, ljud, film, ja, vilket digitalt skapande du än väljer.
Det tas upp att digitalt berättande kan vara främmande för många människor som granskar de två orden separat, och anser att "storytelling" är någonting varmt, med inlevelse och någonslags "mysfaktor", intensivt analogt, medan det "digitala" är kallt, och enbart data, opersonligt.
Han berättar om hur han ställde frågan "What is'nt a story?" och människor vart förvånade av frågan. Men när han sedan ställde frågan "What's a story?" till sina elever som vart upprymda och mer än gärna ville dela med sig av historier de varit med om eller som någon en gång hade berättat för dem. De relaterade även omedvetet till Gustav Freytags, "The Freytag triangle", som är uppbyggd i olika steg av

    Exposition/introduction
    Rising action
    Climax
    Falling action
    Dénouement

Och det är någonting jag känner är precis det som gör en berättelse, och det anser jag inte enbart behöver uppfyllas analogt. Jag anser att det digitala går att tolkas på så mycket mer olika sätt. Som en serie utan text, mer känslor väcks till liv, man bygger upp en egen spänning och förväntan om vad som kommer ske, man tolkar "the climax" som man själv känner, lika så med slutet.
 
Det tas även upp att Sheila Bernard faställer roten till berättande,  “A story is the narrative, or telling, of an event or series of events, crafted in a way to interest the audiences, whether they are readers, listeners, or viewers." (Sheila Curran Bernard, Documentary Storytelling for Film and Videomakers ,2nd ed. (Burlington, VT: Focal Press, 2007), 15; emphasis in original.)
Någonting jag håller helt med om, det är precis vad en histora går ut på, fånga en publiks uppmärksamhet, varesig de läser, lyssnar eller ser berättelsen, det är till för att fängsla.
Och för att fängsla en publik så måste det innehålla någonting som alla kan relatera till, någonting man känner igen sig själv i kanske? Någonting som känns nära en själv.
“the unique capability to tap into a complex situation we have all experienced and which we all recognize.” (Simmons, Story Factor,s.34)
 
Första kapitlet, enligt mig, är att helt enkelt inte upplysa om vad "digital storytelling" kan vara, utan snarare vad som inte är det? Han berättar om hur allt som en gång var analogt nu digitaliseras, allt så som att gamla filmer man en gång såg på bio, tv osv, nu lanseras över youtube, netflix m,m. Hårdkopior av böcker bytes ut mot eböcker, den musik som en gång var live strömmas nu över .mp3.
Han ställer intressanta frågor såsom, är det digital storytelling att titta på en film på sin ipad? Hur många böcker skapades inte från början i ett worddokument? Ja, allting börjar nu bli digitalt, och människor kanske börjar bli mer upplysta om vad som faktiskt är "digital storytelling" närman läser hans bok.
 
Jag tycker det hela är intressant, och jag får en lite större bild av det hela med digital storytelling, och att det är större än man tror.
Andra kapitlet, The First Wave of Digital Storytelling. Det börjar med att han frågar läsaren och kanske t.om sig själv frågan, hur långt tillbaka går egentligen digitalt berättande? Det är ju, som mitt förra inlägg säger, mycket längre än man tror. Man tar det väldigt mycket för givet enligt mig om vad som egentligen klassas som digitalt berättande och inte bara analogt. Han tar upp att det började redan när vi introducerades för internet, eller var det kanske t.om. Tidigare än så? Det är som han själv säger en väldigt viktig fråga man får ställa sig själv när man går in på det. Han drar paralleller till ett av de första spelen som lanserades, Spacewar, redan 1960. Spacewar är ett digitalt "shoot em' up" spel där två spelare tävlar om att skjuta ner det respektive. Och ja, det är ju självklart att det är en form av digitalt berättande, man spelar sig helt enkelt igenom en berättelse, där man introduceras för historian, man bygger upp en slags spänning och kamp för att bli hjälten i historian? Elektronisk litteratur tas också upp i detta kapitel, eller "hypertext fiction". Vilket ger "läsaren"möjlighet att klicka sig fram genom länkar och själv styra över karaktärens öde. Ett förslag på detta är: Choose Your Own Adventure (http://en.wikipedia.org/wiki/Choose_Your_Own_Adventure). Och det var kanske där sambandet mellan digitalt och analogt berättande började upplysas? Människor verkade vara väldigt positivt inställda till kombinationen. När internet kom in i bilden så började fler och fler verktyg för digitalt berättande släppas, såsom dreamweaver, Även när internet nu hade kommit så började spelindustrin att öppna sig mer och man började nu att lansera textbaserade spel, som utspelade sig i virituella världar, fast... genom text.
Ett tredje populärt sätt för digitalt berättande på den tiden var "urban legends and demotic folklore" som spreds virtuellt via mail, som dagens spam och kedjebrev kanske? "Dear American: I need to ask you to support an urgent secret business relationshipwith a transfer of funds of great magnitude. I am Ministry of the Treasury of the Republic of America. My countryhas had crisis that has caused the need for large transfer of funds of800 billion dollars US. If you would assist me in this transfer, itwould be most profitable to you. I am working with Mr. Phil Gram, lobbyist for UBS, who will be myreplacement as Ministry of the Treasury in January. As a Senator, youmay know him as the leader of the American banking deregulationmovement in the 1990s. This transactin is 100% safe. . . ." (Christopher Hayes, “Bailout Satire,” Nation , September 22, 2008, http://www.thenation.com/blogs/jstreet/363133/bailout_satire) En sak jag ansåg som väldigt intressant i det stycket var "Like IF, some of this content depends on the reader ’ s puzzle-solving abilities (Can this be true? Do those numbers really add up?)" (The New Digital Storytelling s.20) Jag är inte så insnöad i de breven som gick runt, men känns som att det är någonting man borde kika upp och se hur det ligger till, om de kanske fungerade liknande IF?
2000-talet var en tid för många förändringar. Och inte minst för internet.
Många platformar försvann och gjorde plats för nya, medan en del reducerades. "Internet" är uppbyggt utav så många olika trådar, "A single year in internet time can be like a decade in ordinary history" sägs det i boken, och med det menas det att saker förändras och byggs otroligt fort.
År 2004 tror man att Tim O'Reilly myntade uttrycket "Webb", ett uttryck som nu fortfarande lever vidare, trots allt trackande på uttrycket.
(Även om jag läst att det egentligen myntades redan 1999 av Darcy DiNucci, och att det snappades och och drogs vidare av Tim på Media Web 2.0 konferansen 2004)
Hur utvecklades "the webb" att bli så meningsfullt för oss? Tre trender är någonting vi kan granska för att få svar på det.
Microinnehåll
Ett ganska så givet uttrycks, helt enkelt någonting med mindre innehåll, det kan vara bilder, ljudfiler, kortare texter, (T.ex. Twitterbloggar) kommentarer i socialamedier osv.
Microinnehåll är ett enkelt sätt att utrycka sig, då det inte kräver någon kunskap inom webdesign, vilket inte fallet var 1990, då var det tänkt att för att du ska kunna posta en text så måste du först skapa en .HTML fil eller helt enkelt lära dig hur man använder sig utan en HTML editor.
Social uppbyggnad
Där kan man kasta in socialmedie, så som myspace, facebook, där du använder dig av ett media för att kunna kontakta människor. Boken beskriver även här en jämförelse mellan Web och web.2.0s media.
En first-generation webbsida var mindre öppet, surfa var någonting som höll sig mellan läsaren och datorn. Det fanns sällan en given författare/utgivare till hemsidan. Vilket gjorde det svårt för läsaren att kunna kontakta webbsidans utgivare, och ännu svårare att bidra med någonting till sidan. En tredje part kunde därför aldrig veta om utgivare och läsare någonsin hade haft kontakt.
Web 2.0 däremot, är ganska så tvärtom. Där är den röda tråden kommunikation mellan läsare, skapare, besökare osv. Och det är någonting som var syftet, de ville uppmuntra en bredare kontakt. Att man skulle kunna engagera sig mer, att man ser vilka som kommenterar och man ska kunna disskutera med andra människor, som på ex. Facebook. webb.2.0 är en större social struktur.
När webb 2.0 kom så började det komma en massa UGC, user generated-content, (kom inte på en bra översättning för det) och det förväntades en att se en del digitalt berättande komma ut från det.
All digitalmediateknologi räknas med, det kan vara allt från
bloggar,kanske det mest vanligaste och lättillgängliga sättet för digitaltberättande. En offentlig dagbok helt enkelt, där skaparen själv väljer vad den vill publicera och dela med sig av för tankar, där läsare kan välja kommentera. Skaparen av bloggen är en karaktär, och den är huvudpersonen i "the digital story".
Twitter, vilket också är en blogg, men en microblogg, där man har ett reducerat antal ord att uttrycka sig med, microinnehåll som nämndes tidigare. Twitter är nog den plattformen som är minst digitalt berättande, men det är korta inlägg som händer där man vill fånga en minut. "Each tweet is written to the moment, a quick snapshot of a rapidly unfolding current event" (Bryan Alexander, New Digital Storytelling, s.61)
wikis, ett av det äldsta verktygen, men även ett av det starkaste. Skapat av Ward Cunninghamn på 90-talet, med intention att förenkla delandet av coder mellan programmerare. En sida som nu används för att dela information och fakta om olika ting, såsom människor, ord, ja, det mesta. Det är en sida också den är uppbyggd i HTML, av små hemsidor där du kan redigera innehållet direkt i din browser, utan att behöva skicka filer till servers eller behöva gå igenom HTML skapelsen.
Facebook, ett socialtmedia som blivit otroligt stort, och som jag skulle vilja beskriva som syftet med med 2.0, det finns så mycket att skriva om just det här. Men sammafattat så är det en blanding mellan en microblogg, ett forum, ja, du kan dela allt och det består av digitalt berättande.  

2000-talet var en tid för många förändringar. Och inte minst för internet.

Många platformar försvann och gjorde plats för nya, medan en del reducerades. "Internet" är uppbyggt utav så många olika trådar, "A single year in internet time can be like a decade in ordinary history" sägs det i boken, och med det menas det att saker förändras och byggs otroligt fort.

År 2004 tror man att Tim O'Reilly myntade uttrycket "Webb", ett uttryck som nu fortfarande lever vidare, trots allt trackande på uttrycket.

(Även om jag läst att det egentligen myntades redan 1999 av Darcy DiNucci, och att det snappades och och drogs vidare av Tim på Media Web 2.0 konferansen 2004)

 

Hur utvecklades "the webb" att bli så meningsfullt för oss? Tre trender är någonting vi kan granska för att få svar på det.

 

Andra kapitlet, The First Wave of Digital Storytelling. Det börjar med att han frågar läsaren och kanske t.om sig själv frågan, hur långt tillbaka går egentligen digitalt berättande? Det är ju, som mitt förra inlägg säger, mycket längre än man tror. Man tar det väldigt mycket för givet enligt mig om vad som egentligen klassas som digitalt berättande och inte bara analogt. Han tar upp att det började redan när vi introducerades för internet, eller var det kanske t.om. Tidigare än så? Det är som han själv säger en väldigt viktig fråga man får ställa sig själv när man går in på det. Han drar paralleller till ett av de första spelen som lanserades, Spacewar, redan 1960. Spacewar är ett digitalt "shoot em' up" spel där två spelare tävlar om att skjuta ner det respektive. Och ja, det är ju självklart att det är en form av digitalt berättande, man spelar sig helt enkelt igenom en berättelse, där man introduceras för historian, man bygger upp en slags spänning och kamp för att bli hjälten i historian? Elektronisk litteratur tas också upp i detta kapitel, eller "hypertext fiction".

 

 

A new digital storytelling:Storytelling for the Twenty-First Century

 

Jag hade lite problem med att fastna i boken först, då jag tyckte lyriken var ganska så luddig och meningarna var, enligt mig, ibland väldigt osammanhängande och jag kastades out of context hela tiden. Men här är helt enkelt så jag sammanfattar min bild av det första kapitlet.

 

I första kapitlet av boken "A new digital storytelling" så tar man upp vad digitalt berättande egentligen är. Man konstaterar att det är ett nytt sätt att berätta analoga historier på med hjälp av media, såsom foton, det kan vara sociala medier, ljud, film, ja, vilket digitalt skapande du än väljer.

Det tas upp att digitalt berättande kan vara främmande för många människor som granskar de två orden separat, och anser att "storytelling" är någonting varmt, med inlevelse och någonslags "mysfaktor", intensivt analogt, medan det "digitala" är kallt, och enbart data, opersonligt.

Han berättar om hur han ställde frågan "What is'nt a story?" och människor vart förvånade av frågan. Men när han sedan ställde frågan "What's a story?" till sina elever som vart upprymda och mer än gärna ville dela med sig av historier de varit med om eller som någon en gång hade berättat för dem. De relaterade även omedvetet till Gustav Freytags, "The Freytag triangle", som är uppbyggd i olika steg av

• Exposition/introduction
• Rising action
• Climax
• Falling action
• Dénouement

 

Mjukvaran jag valde att arbeta med för uppgiften "ljudberättelse" blev "Audacity". Ett väldigt simpelt och användarvänligt program.

Jag är inte riktigt säker varför citatet "The last man on Earth sat alone in a room. There was a knock on the door..." fick mig att tänka på en scen ur filmen "The Royal Tenenbaums" skapad av Wes Anderson.

 

Jag valde därför att blanda in ett citat från den filmen och försöka återskapa den scenen runtom citatet från "Knock".

 

Av någon anledning så fick jag inte ner det ljudklippet jag vill (youtubeklipp från filmen) så jag fick improvisera genom att (lite halvtaskigt) kopiera ljudet med ett klick på telefonen för att sedan försöka ta bort det skräliga bakgrundsljudet och försöka minska den uppenbart dåliga ljudkvaliteten. Sen så använde jag mig av hemsidan www.soundjay.com för att söka efter ljudeffekter som föll i min smak för att kunna sätta ihop ljudberättelsen som jag ville ha den, Då jag inte direkt kunde använda hela scenen från filmen, då vore ju detta inte mycket till uppgift?

Men som sagt, jag spelade in två olika ljudfiler från videoklippet, konverterade dem till .mp3 och laddade ner tre olika sorters ljudeffekter från soundjay.

Jag valde två olika sorters dörrljud, öppning respektive stängning samt ett ljud där man hör loopande fotsteg.

De ljuden jag spelade in från klippet var en kort diskussion med en deprimerad man, samt ett där en annan person viskar "I'm going to kill myself tomorrow".

Jag klippte ljuden och lade till en fadefunktion på t.ex. Fotstegen, ändrade de olika ljudnivåerna (dB) på klippen för att få allting att smälta ihop, samt gjorde "noise removal" på en del.

 

Då jag kände att uppgiften mestadels var för att få vetskap om olika ljudprogram och hur de används så var jag inte helt överengagerad att få allting perfekt. Samt att jag vart missnöjd med hur knasigt det sista stycket vart ljudmässigt. Men det var en rolig sak att testa, och jag är ändå nöjd med hur kontrasterna vart, och resultatet vart min egen tolkning av citatet "The last man on Earth sat alone in a room. There was a knock on the door..." influerat av The royal Tenenbaums!

 

 

Så här är den!

Vårt första mission under kursen är att skapa en blogg för att sedan redovisa vårt arbete och tankegångar under de uppgifter vi genomför.

Första uppgiften är att på ett kreativt sätt skapa en mindre ljudberättelse utifrån "Fredrick Browns Knock".

Ett utdrag ur The new digital storytelling, "The last man on Earth sat alone in a room. There was a knock on the door..."